En härlig morgon var det i Sävast nära Boden i Norrbotten. I nästan slutet av "hundstigen" mellan Kantarellvägen och Melonvägen såg Lisbeth och jag ett vackert skuggigt bestånd med blommande harsyra. Lite på håll såg det ut som "gigantiska" linnea. Dessa vita blommor skulle mycket väl kunna tänkas "ersätta" vitsippor som inte växer här uppe i norr.
Ungefär var hundrade meter flöjtade lövsångare sin vemodiga sång. De satt uppe i björktopparna för att sångräckvidden skulle bli lång.
I slutet av stigen lättade den här sädesärlan från en gräsmatta. Lite senare på förmiddagen åkte jag till rastplatsen vid väg 97 i Norra Sunderbyn. Det var högt vatten i Luleälven så sandrevlarna var små. På en revel trängdes drygt femtio tranor. Annat som sågs i fågelväg var bl a bläsand, kricka, storskrake (par), sångsvan, havstrut och gråtrut. En trädgårdssångare hördes.
.
Ungefär var hundrade meter flöjtade lövsångare sin vemodiga sång. De satt uppe i björktopparna för att sångräckvidden skulle bli lång.
I slutet av stigen lättade den här sädesärlan från en gräsmatta. Lite senare på förmiddagen åkte jag till rastplatsen vid väg 97 i Norra Sunderbyn. Det var högt vatten i Luleälven så sandrevlarna var små. På en revel trängdes drygt femtio tranor. Annat som sågs i fågelväg var bl a bläsand, kricka, storskrake (par), sångsvan, havstrut och gråtrut. En trädgårdssångare hördes.
.