Onsdag den 10 mars 2010:
Idag var Kjell och jag ute på skådning. Färden gick till Ankarudden och Örudden. Det var en fantastisk vårvinterdag. Vindstilla, molnfri himmel, 3-4 plusgrader, djup snö på stränderna, is på havet men här och där råkar och lite större område med öppet vatten. Om man tittade ut mot havet så fick man associationer till ett sommarlandskap på Grönland! Och vi såg mycket fågel! Vid Ankarudden fanns det stora flockar med vigg och lite bergänder. Som grädde på moset dök det upp två salskrakar och strax senare såg vi hur de förenades med ytterligare ett tiotal av sina artfränder. Örudden uppvisade den största koncentration av knipor jag någonsin sett. En havsörn dök upp och när vi följde den i tuberna så landade den ute på isen och började kalasa på vad vi först trodde var en säl. Snart kom ytterligare några örnar och vi kunde snart konstatera att sälen blev till en till svan.
En härlig dag! Det enda jag saknade var alfåglarnas rop.
Idag var Kjell och jag ute på skådning. Färden gick till Ankarudden och Örudden. Det var en fantastisk vårvinterdag. Vindstilla, molnfri himmel, 3-4 plusgrader, djup snö på stränderna, is på havet men här och där råkar och lite större område med öppet vatten. Om man tittade ut mot havet så fick man associationer till ett sommarlandskap på Grönland! Och vi såg mycket fågel! Vid Ankarudden fanns det stora flockar med vigg och lite bergänder. Som grädde på moset dök det upp två salskrakar och strax senare såg vi hur de förenades med ytterligare ett tiotal av sina artfränder. Örudden uppvisade den största koncentration av knipor jag någonsin sett. En havsörn dök upp och när vi följde den i tuberna så landade den ute på isen och började kalasa på vad vi först trodde var en säl. Snart kom ytterligare några örnar och vi kunde snart konstatera att sälen blev till en till svan.
En härlig dag! Det enda jag saknade var alfåglarnas rop.
/Lennart J