Trädpiplärka


30 maj kl 11:30 2014 nära Börsttjärn i Gamla Sävast

Från Gamla Sävast i Boden gick vi ca 500 meter västerut upp till gles tallskog med björksly. En stor vacker rund tjärn finns där som kallas Börsttjärn. En gök hörde vi. Lisbeth upptäckte ett trädpiplärkapar i en björk. De satt nästan helt stilla och tysta när de upptäckte oss. Alldeles bredvid finns en nyuppsatt holk. Jag betvivlar att den var utvald av dem som boplats. Trädpiplärkan är mycket lik ängspiplärkan och det kan vara svårt att se vilken av dem det är. I det här fallet var det ganska givet att det var trädpiplärkor. Först och främst att det inte var öppen terräng. Efterkoll på foton visade också på trädpiplärka, bl a kortare och kraftig näbb samt att bakre klon är kort och relativt kraftigt krökt.

Erik Rosenberg beskriver trädpiplärkan i Sveriges fåglar (1953): Trädpiplärkan förekommer allmänt spridd i skogsmark och hagar och borde vara välkänd av var man för sin vackra sång och sitt säregna uppträdande. Men hennes obetydliga utseende - en lärklikt gråbrunspräcklig fågel, i övrigt någonting mitt emellan gulsparv och gulärla - och hennes sena ankomst om våren gör att hon ofta förblir tämligen obeaktad. Från ängpiplärkan skiljer hon sig genom sin en aning större storlek, hon verkar mera robust, och på sitt något bjärtare färgade bröst, ljust gulrödbrunt med svartaktiga, tydliga fläckar. Trädpiplärkan uppehåller sig mest på marken, men när hon blir uppskrämd flyger hon tämligen regelbundet upp i ett träd. Ofta ser man henne också sysselsatt med att springa längs med grova trädgrenar. När trädpiplärkan ungefär samtidigt med lövsångaren infunnit sig vid lövsprickningen blir hennes sång ett betydande inslag i fågelorkestern. Hanen sitter högt upp, när han stämmer upp flyger han med hastiga vingslag snett uppåt i luften, varefter han med styva vingar och med högt hållen stjärt - han ser ut alldeles som en papperssvala - under sång sakta svävar ned till en sittplats igen. Sången är en spelliknande upprepning av olika surrande, sirrande, hastigt omkastade strofer med inlägg av långsammare tongångar, som mot slutet bli mycket utdragna och smäktande. Sången kan låta som  s i u s i u s i u s i u s i u  s í u  sí-u  sí-u  t e t t e t e t t e t e t t e  t e t t e t e t t e  ú i t  ú i t  ú i t  u í t  s i s s i s i s s i s i s s i  t e t t e t t e t t e t t  s í u  s í u  s í u  s í h uh   
s í h u h  s i í h u í í s í í h. Ofta underlåter dock fågeln att företa luftfärden och i gryningen sitter den lågt ned och drar på med korta, saxande strofer. När trädpiplärkan sitter inne i träden låter hon ibland höra ett ett fint gräshoppssvirrande  s i s s i s s i s s i s s i s s. Boet ligger undangömt på marken i skogsterrängen. Äggen, fyra till sju i kullen, äro näst gökens de mest färgvarierande av alla svenska fågelägg, än tätt, än glest fläckiga i grått, brunt och rödaktigt. När trädpiplärkan har ungar sitter hon uppe i ett träd och låter oupphörligt höra sitt  s y t t,  s y t t,  s y t t ... så länge man befinner sig i närheten, ett välkänt, svagt men envist ljud i blåbärsskogarna i juli. Under flyttningstiderna röjer sig trädpiplärkan under flykten högt uppe genom sitt sträva  b z y z z. Sträcket börjar redan i augusti och fortgår ett stycke in i september, hon drar bort före ängpiplärkan. Vinterområdet är Afrika söder om Sahara, fast en del kunna stanna redan i Medelhavsområdet.

Om trädpiplärkan/Tree Pipit i Wikipedia
Svenska
English