Uppe i norr är det vanligt med lavar i träden. Både i gammal och yngre skog. På granar utmed "hundstigen" i norra Sävast i Boden är det gott om dem. Jag tror att de lavar vi ser här är vanlig skägglav och brunsvart tagellarv. En lav hade stark svamplukt. De hänger här också i mindre omfattning på björk och låga tallar.
(Foton ovan är tagna i Sävast den 18 februari 2014.)
Wikipedia
Skägglavar (Usnea sp. (Parmeliaceae)) är hänglavar som både är vanliga och sällsynta i Sverige. Den vanligaste heter Usnea filipendula och kallas allmänt för vanlig skägglav. Den i dag mest hotade arten är långskägg, Dolichousnea longissima(hette tidigare Usnea longissima), där bålen kan bli mer än meterlång.
Skägglavar är känsliga för luftföroreningar och fungerar därför som indikatorarter.
Skägglavar innehåller mycket kolhydrater och kan ätas efter urlakning. Ett sätt att tillaga laven är att låta den dra i vatten i 2–48 timmar och därefter koka den i 40 minuter i nytt vatten. För att få bort den bittra smaken så rekommenderas urlakning med asklut:
- Koka upp en del vatten med en del björkaska.
- Låt blandningen dra i två timmar. Sila sedan bort askan.
- Låt laven dra i luten i cirka åtta timmar.
- Skölj laven noggrant tre eller fyra gånger, så att all lut försvinner.
- Koka laven i nytt vatten i cirka 40 minuter.
Skägglav betraktas som en av de 14 viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation.