Erik Rosenberg beskriver småtärnan i Sveriges fåglar (1953): Småtärnan kännetecknas av sin litenhet, sin vita panna, som starkt kontrasterar mot den svarta hjässan, samt sin rätt stora, lysande gula, svartspetsade näbb. Småtärnan flyger helst fram efter sandiga, långgrunda havsstränder. Hon har relativt korta vingar, som i regel föras hastigare än hos andra tärnor. Under fiske flyger hon ofta helt lågt över vattnet, gör häftiga inbromsningar och surrar nästan som en "värleka" med de högt hållna vingarna och störtdyker blixtsnabbt. Småtärnorna låter ofta höra sträva små skrik och ett nästan hackspettlikt k e c k. Äro flera i sällskap händer det att de jaga efter varandra lågt över vattenytan. Det går då raskt undan, vingarna röras hastigt och fåglarna till väders, nu med djupa, studsande vingslag och ett taktmässigt utstött
t ó v i a t ó v i a t ó v i a ... Till boplats väljs en sandrevel och redet utgöres endast av en bale i sanden. De vanligen tre äggen äro också sandfärgade, gula med svarta småprickar. Flera par bo i regel nära varandra. Vid besök på häckningsplatsen fladdra småtärnorna i luften och utstöta hesa v ä p p v ä p p. Säkrast ser man småtärnan vid Skanör, men hon förekommer spridd på sydostkusten, Öland och Gotland samt har häckat på Skvolpen överst i Bottenviken. Övervintrar i Afrika.
"värleka" = en liten leksaksvindsnurra av plast
Skvolpen = Kanske är det Skvalpen på Sandgrönnorna, ca 6 km NO Rödkallen, som avses? Skvolpen finns omnämnd i Norrbottens-Kuriren 29 april 1953:
Bättre skydd för Luleåöarnas fågelrariteter ... Skvolpen - som betecknas som särskilt intressant - hade 1950 tre par småtärnor, 100 par skräntärnor samt bergänder, sm- och storskrak m.fl.
Svenska
English
Kamera
Canon 700D
Canon EF 300mm f/4 IS USM
Canon 1.4x EF Extender