Genom Lennart min skådarkompis hade jag nyligen blivit uppmärksammad på hemliga baser i norra Sverige under andra världskriget, s k Sepal-baser som användes av norska motståndmän. Dessa omnämndes helt kort i en artikel i tidskriften Militär Historia (nr 1 2013) som handlade om radioamatörer, som hade anordnat en radioexpedition förra året till vraket av en Lancasterbombare nära Porjus i Lappland. I år planerar de en radioexpedition till en Sepal-bas stod det i artikeln. På nätet hittade jag information om dessa för mig okända baser. En sådan bas hette Sepal 1 "Måns". Det var STF:s Pältsastuga i Torne lappmark. Om detta har Kjell Ågren skrivit under rubriken "Pältsastugan: Norsk krigsbas" här.
Nu slumpade det sig så att den 24 januari höll Sture Westerberg ett föredrag i Boden med titeln "En resa mellan Vuoggatjålme och Pältsa". Det var Naturskyddsföreingen Boden som stod för arrangemanget. Stures föredrag var ackompanjerat med vackra naturfoton och främst växtfoton. Från Pältsaområdet kan Stures naturfoton ses här och några växtfoton här. Extra exotiskt är den mycket sällsynta Laestadiusvallmon som bl a växer på sluttningen av fjället Pältsa. Den har sin enda växtplats i världen i fjällområdet, som sträcker sig in i Norge.
Hans föredrag fick mig intresserad av området och jag började söka efter information, först efter litteratur. Via ett antikvariat köpte jag billigt den ovan avbildade skriften (206 s.) från 1952. Pältsastugan är inringad med rött på kartan. Skriften inleds med följande text:
In the far North of Sweden, in the corner between Norway and Finland, lies Pältsa mountain district, many troublesome miles away from the nearest Swedish dwelling, and swept by icy winds from the Arctic Ocean. Each of its three main peaks has its own characteristic shape, the South Peak like the Matterhorn, the Middle Peak its "table-top" plateau, and the High Peak its lumpy form. For us, late investigators of the little explored mountains in Lapland, Pältsa was always a symbol of the unknown. When we heard of the plants discovered there in the last thirty years by some of the botanist pioneers of the Scandinavian mountains, ALM, NORDHAGEN, SMITH and TENGWALL., we were eager to go there ourselves and explore.
Pältsastugan finns fortfarande kvar i STF:s regi. Numera finns det två stugor med sammanlagt 22 bäddar. STF:s information finns här.
En följdfråga är förstås: Hur tar man sig dit? Nordkalottleden passerar stugan och från Treriksröset är det drygt 10 km vandring till Pältsastugan. Till Treriksröset är det 3 km vandring från sjön Kilpisjärvi. Dit går en båt från Kilpisjärvi i Finland.
Ett behagligare alternativ är att åka helikopter från Kilpisjärvi till Pältsastugan. En flygtur som bara tar 15 minuter. Det alternativet valde år 2011 dessa tre gentlemen med en genomsnittsålder på 76 år. Här poserar de på Treriksröset. De klarade av att både gå upp på sluttningen av Pältsafjället, där de fann Laestadiusvallmon, och vandra från Pältsastugan till Treriksröset. Strongt gjort! Deras besök i Pältsa finns beskrivet här.
Det är onekligen frestande att försöka ta sig dit framöver.
Länstyrelsen i Norrbottens Bevarandeplan Natura 2000 Pältsa innehåller mycket information om rådet. Den kan hämtas här.