För något år sedan skrevs det i FB-gruppen Norrbottens fåglar att många talgoxar uppe i norr ser bleka ut. Något svar på varför tror jag inte gavs. Jag tror mig ha märkt detsamma sedan jag flyttade till Boden från Haninge för ett par år sedan. Häromdagen läste jag i Caroline Isakssons avhandling från 2007 om att talgoxar i Göteborgs stadsparker är blekare än sina lantliga grannar och att det skulle skulle kunna bero på miljöstress. Det visade sig inte vara miljöstressen. Färgen beror på vad talgoxen äter. Jämför med de mängder med röda flamingos som ses rastande i sjöar i Afrika och får deras röda färg från vad de äter där. Jag mejlade henne och frågade om min iakttagelse kan vara korrekt. Alltså om att talgoxarna här uppe i norr kanske ser blekare ut och om det eventuellt kan bero på genetisk utveckling (anpassning till miljön). Jag fick svaret att det med stor sannolikhet kan vara så att de är blekare, eftersom det inte finns lövskogar här. Lövskogar har spindlar och bladätande insekter, som innehåller de ämnen som ger talgoxens gula färg. Färgen beror således på dieten och inte genetiken! Caroline Isaksson är idag docent vid Lunds Universitet. Talgoxarna nedan är plåtade för några dagar sedan i Boden. Ljuset kanske gör att de ser blekare ut. Läs här om Caroline Isakssons forskning.
