Erik Rosenberg beskriver silvertärnan i Sveriges fåglar (1953): Silvertärnan är bosatt vid hav och vatten nordligare än någon annan vattenfågel: ända upp till något över 82 gr.n.b. Vid Nordsjöns kuster har hon sin sydgräns. Hon fordrar klarare vatten än dubbelgångaren fisktärnan och bor i inlandet blott vid fjällvatten. Från fisktärnan skiljes hon genom små detaljer i dräkt och utseende. Näbben är intensivare röd och utan svart spets, vilket dock i praktiken är svårt att se. Benen äro mindre, när hon, som tärnor bruka, sitter på en påle i vattnet framträda de korta terserna utan "synliga" knän mycket bra. Stjärten är längre än fisktärnans. Ansiktet har gråaktig anstrykning med vit strimma under den svarta hjässan. I flykten äro vingarna i motljus i stor utsträckning genomlysande, vilket är ett mycket bra artmärke. Den som är van vid fisktärnan märker emellertid vid första mötet med silvertärnan omedelbart på lätet vad det fråga om för art. Silvertärnans skrin är jämförelsevis späda, klirrande, ofta smått melodiska. Hennes k l i-e är föga utdraget. Från kolonierna ringer ständigt ett k l i k l i k l i k l i, vid anfall låter fågeln höra ett hårt smattrande k r e-k r e-k r e-k r e. Den sträckande fågeln avger ibland ett nästan kärrsnäppliknande
k i r r v. I bokstäver kunna de båda tärnornas läten te sig rätt likartade, men i praktiken blir det något helt annat. I sin livsföring liknar hon f.ö. fisktärnan. Hon bor såväl enstaka som i kolonier på holmar och skär. Boet är till skillnad från fisktärnans sällan mer än en bale i sanden eller mossan, äggen äro oftast blott två. Dunungen är småprickig på ryggen och ljusgrå på buken till skillnad från fisktärnans storfläckiga och vitmagade unge. Silvertärnan beger sig längre söder ut än någon annan nordisk fågel och tillbringar vår vinter i stor utsträckning i Södra Ishavet strax utanför drivisen.
Om silvertärnan/Arctic tern i Wikipedia
Svenska
English
Kamera
Canon 700D
Canon EF 300mm f/4 IS USM
Canon 1.4x EF Extender