Erik Rosenberg beskriver fisktärnan i Sveriges fåglar (1953): Fisktärnan är vår vanligaste tärnart, spridd längs alla kuster, i alla skärgårdar och i flertalet insjöar. Hon är den typiska tärnan, smäcker, lång- och spetsvingad, klykstjärtad, vit undertill, ljust askblå ovan, med svart hjässa, röd svartspetsad näbb och röda fötter. I vissa trakter gäller det att hålla henne i sär från silvertärnan, som har praktiskt taget samma signalement. Har man präntat in fisktärnans barskare läten i öronen och silvertärnans små avvikande detaljer i minnet är man dock gott rustad, när man kommer ut i havsbandet eller uppåt fjäll och lappmarker. Fisktärnan anländer ungefär samtidigt med svalorna i början av maj eller något tidigare och livar strax som få andra sjöar och fjärdar. Hennes flykt är omväxlande, än driver hon sakta omkring med oberäkneliga vändningar, än skjuter hon fart med djupa, knyckiga vingslag och hoppande kropp med rak kurs mot ett avlägset mål. Äro flera i sällskap skria de ofta k i t t k i t t eller k i r r i k i r r i k i r r i. Under fiske stanna de ryttlande i luften, på kanske fem meters höjd, titta ned och störta så handlöst mot vattenytan. Tärnan verkar slarvig och måste vanligen störtdyka många gånger, innan hon lyckas fånga en löja eller annan småfisk. Tärnorna i närheten sätta ofta efter en kamrat, som gjort en fångst, och det blir en vild jakt utåt sjön, vari ej sällan också någon fiskmås brukar delta. Under parningstiden har tärnorna flyglekar; med högt resta, fladdrande vingar stiger då fågelparet till väldig höjd rätt upp, varunder de ideligen skjuta förbi varandra i sidled och beskriva en underlig sick-sacklinje. Hanen uppvaktar honan med fisk före parningen och även annars sköter han det mesta fisket. Vid häckplatsen är tärnan ytterst aggressiv och slår djärvt mot kråkor, rovfåglar och inte minst människor. Så fort man närmar sig ett fågelskär eller holme möta medlemmarna av tärnkolonien med sina utdragna skrin k r r í-ä h eller som folket tyder det t r e ä g g. Bobalen är byggd av litet torrt gräs eller några vasspinnar. Äggen äro eller oftast tre, mörkfläckiga med antingen brun eller grönaktig bottenfärg. De på ryggen brungula, svartfläckiga, undertill vita dunungarna trycka vid fara i skrevor eller bland gräs. Stundom avlägsna de sig simmande från boplatsen, varvid de visa sig utmärkt behärska simkonsten, som man praktiskt taget aldrig ser de gamla utöva. Fram mot slutet av juli synas gamla tärnor flyga omkring med en vitpannad ungfågel efter sig, som ideligen skriker
t r e t t-t r e t t-t r e t t-t r e t t. Så fort som möjligt beger sig tärnorna på flyttning och beståndet minskar ideligen, tills mot mitten av augusti så gott som alla äro borta. Flyttningen sker på stor höjd både natt och dag. Fåglarna röja sig mest genom sina läten k i r r k i r r, hastigt k r r i-k r r i-k r r i och stundom någon ungfågels hungerskri. Färden går mot Afrikas sydliga kuster.
Om fisktärnan/Common tern i Wikipedia
Svenska
English
Kamera
Nikon Coolpix P510