Kamera Nikon Coolpix P510
På Svalan hade det rapporterats större flockar med snösparvar på fältet vid helikopterstationen i Boden. På morgonen vid halvniotiden den 1 april åkte Lisbeth, Gubben och jag dit. Temperaturen hade då på ett par timmar ökat från -8 till -4 C. Snösparvarna visade sig direkt i ett par stora böljande flockar lätt igenkända i sina vita dräkter. Vi uppskattade antalet snösparvar totalt till ca 100 st.
Det Erik Rosenberg skriver om snösparven i Fåglar i Sverige - Fältornitologisk handbok - Illustrerad av Harald Wiberg (fjärde reviderade upplagan, 2:a tryckningen 1967) kan inte beskrivas bättre:
"Snösparven bär sitt namn med ovanligt berättigande. Han har vitt i dräkten och vistas praktiskt taget alltid i mer eller mindre snöiga landskap. Sitt hem har han i blockmarkerna högt uppe i fjällen ovanför all buskvegetation. Där springer han omkring och plockar insekter som hamnat på snödrivorna, valkar fram kärnor ur fjolårskråkbären i riset på sluttningarna och reder sitt bo under stenrösena. Hans sång klingar vackert i denna ödsliga värld, en lappsparvslik strof t r i t i l j u l i t r i t i t i r i l i (upptecknat i Torne lappmark), som han framför sittande på en sten eller då och då under svävande flykt. Snösparvens sångflykt är särskilt praktfull, hanen är i sommardräkten snövit med svarta vingspetsar. Boet bygges inne i stenrösen, det är anmärkningsvärt stort, av strån och mossa, fodrat med fjäder och renhår. De 4-7 äggen äro blå- eller gulvita med rödbruna, grå och svarta fläckar. Fram i oktober dra snösparvarna söderut. De sträckande fåglarna flyga ofta mycket högt, men röja sig både natt och dag genom sina läten. Det vanliga locklätet är ett melodiskt klirrande och påminner om tofsmesens p y r r - y r r - y t t. Ofta ljuder också ett ljuvligt klingande flöjtläte p y v, ej olikt mindre strandpiparens, ibland hörs från sträckande flockar ett backsvalelikt raspande. Snösparvarna, som om vintern äro mörkare än om sommaren och verka brunaktiga, springa som lärkor rycksvis i skyttelinjer över stubbåkrar och snöfält, där de plocka i gräsvipporna, och flyga då och då upp i guppande flykt med sina långa och spetsiga vingar. Det ser grant ut när en stor flock böljar fram i luften, det vita på vingarna lyser och blänker och det hela verkar som ett yrväder. Ända uppe i Mellansverige kan man se snösparvar mitt i vintern, men huvudmängden har då dragit nedåt Skåne, Västkusten, Danmark eller ännu längre mot sydväst, beroende på snömängden. I februari börjar sträcket mot norr, men häckplatserna nås långt senare."
Det stadsnära fältet är en fin skådarlokal. Totalt har 213 st arter setts där. Se artlista här. Snart ses stor- och småspovar och längre fram bl a den nordliga gulärlan (thunbergi).
