Den 2-4 september hölls
Falsterbo Bird Show, som lockade till sig drygt 3 000 besökare. Den hölls för 20:e året i rad och hette ursprungligen Bivråkens dag. Lennart J och jag anlände dit på fredagseftermiddagen den 2 september. Uppe på Kolarbacken på Falsterbonäset pågick skådning efter rovfåglar. Dagen innan då det var för fågelskådning gynnsamma sydvästvindar räknades in 2 800 bivråkar. Nu blåste det kraftig vind från sydost och bara enstaka bivråkar sågs flyga över. Vädret var annars soligt och varmt hela helgen.
Längst ut på Nabben, näsets sydspets, var det mycket sjöfågel, stora streck med grågäss och vitkindade gäss fullt i klass med höstskådningen senare i höst i Ottenby på Öland. I bilden syns deltagare i den årliga Måkläppsvandringen på söndagen, arrangerad av en förening med samma namn. Föreningen är Sveriges äldsta naturskyddsförening. Vandringen var något vi tyvärr missade.
Vandringen ut till Nabben från Kolabacken bjöd på många sparvhökar. Här är en lufttorped som jagar strax ovanför vassruggarna.
Ryttlande tornfalkar var också ett vanligt inslag.
På en sandrevel strax utanför Nabben var det mängder av skräntärnor och uppe i luften hördes och sågs kentsk tärna.
Vandringen ut till Nabben gränsar till Falsterbo Golfklubb och det gäller att se upp för bollar. Golfklubben med sin linksbana är Sveriges tredje äldsta, bildad redan år 1909. Dress code för golfare skiljer sig som synes markant från fågelskådarnas d:o.
Utanför Falsterbo fyr visades en vattenrall upp. Den hade nätfångats för ringmärkning.
Naturreservatet Skanörs ljung är den primära lokalen för rovfågelsskådningen. Det var stundtals fullt med skådare med medhavda stolar för bekvämt skådande. Gångavståndet från parkeringen är bara några metrar. Rovfåglarna ser ut att dyka upp från tomma intet och sedan försvinna lika snabbt. Den här typen av skådande är inte riktigt min grej.
Jag har en för fågelskådning opassande vana att titta mer ner än upp. Och här gav det utdelning. Strax innanför staketet till Skanörs ljung på en björk kivades många granna amiralfjärilar (kryss för mig) med getingar och myror om björksav. När vingarna är ihopfällda är de synnerligen väl kamoflerade. Deras föräldrar migrerade hit från Sydeuropa i somras.
Under lördagen var det packat med bilar och skådare här utmed Falsterbokanalen. I kanalen är det noll fågel, men det är rovfåglar det spanas efter, bekvämt sittande i solstolar och antecknande om vad som skådas. Obekvämhetsfaktorn är också den lika med noll. Inte heller den här typen av skådande är riktigt min grej. Jag fick vibbar av "sista resan", sista fågelskådarresan alltså.
På lördagen lockades vi av BMS-larm om rosenstare och nilgås till den inre delen av Foteviken norr om Falsterbo. Där var det vackert skådande med tusentals rastande fåglar. Lennart fick syn på nilgåsen och jag gavs tillfälle att få snylta på hans tubkikare. Med hans enkla anvisning, utan att ange om den låg ner, sov eller spatserade, var den inte helt lätt att hitta. För min del kändes det som en bedrift att få syn på den sovande gåsen. Desto enklare var det när ytterligare några nilgäss dök upp simmande. Leif, min brorsa, som dök upp på söndagen hade inte mycket till övers för denna obs. Nilgäss har han flera bofasta hemmavid i brunnsparken i Ronneby.
Rosenstaren bland många starar lyckades Lennart få se under en kort stund. Jag hade inte samma tur och mitt skådande gavs inte någon längre tid. Den larmades senare ut flera gånger t o m söndagen. Inte heller då gavs det tid för något återbesök. Detta var sjätte gången i år jag missat rosenstaren, två gånger i Piteå och tre gånger i Sandemar söder om Dalarö.
Mässan på hästarenanområdet var mycket trevlig med många utställare, föredrag och annorlunda begivenheter som t ex fågelskådning live på storbildsskärmar. Skånes ornitologiska förening bjussade på senaste numret av deras vackra innehållsrika föreningstidskrift Anser, årgång 50. Lunds botaniska förening, grundad 1839, bjussade också de på senaste numret av deras Botaniska notiser. I den finns en intressant artikel om den sällsynta väldoftande praktnejlikan. I södra Sverige förekommer den bara på elva platser, tio i Skåne och en i Halland. Att den också förekommer på ett tiotal platser i Norrbotten fick jag lära mig!
Med blicken ner som vanligt vid återtåget från Foteviken och efter ett tiotal meter såg jag denna vackra blomma. Ingen krokus förstås vid den här tiden på året. Jag visade fotot i Lunds botaniska förenings monter och fick det konfirmerat att växten är en tidlösa. Den finns sällsynt förvildad i sydöstra Sverige. Hela växten är synnerlig giftig och från den utvinns ett läkemedel mot bl a gikt.
Flera utställare sålde både nya och antikvariska böcker. Naturskyddsföreningens Fågellokaler i Sverige från 1973 håller än idag. Ett fynd var Nordisk fjällflora från 1986. Den beskriver tillsammans med fotografier 700 arter. Håkan Elmquist, medförfattare till den nya digra fälthandboken
Sveriges fjärilar, var där och förevisade boken. Det var mycket trevligt att språkas vid med honom. Han "grämde" sig över att det efter tryckningen tillkommit en ny art.
Programpunkten Bivråkens dag hölls på söndagen i arenan. Det var prisutdelning m m. Den kände ornitologen Anders Wirdheim från Halland höll i tillställningen samtidigt som Christian Cederroth, bosatt vid Segerstads fyr på Öland, tillsammans med publiken skådade bivråkar m m.
Falsterbonäset
Foteviken/Klagshamn
Stort tack till Lennart J som arrangerade vår resa och dessutom bjöd på tågresan inkl SJ-middag på hemresan!
.
