Hyrstugan i Björkliden ligger högt över Torneträsk. Utsikten var enastående med stor variation hela tiden. De flesta av dessa foton är tagna inomhus genom köks-/vardagsrumsfönstret. Kameran jag använt ryms i fickan och modellen heter Panasonic Lumix DMC-TZ80, har 30 ggr optisk zoom och kan också filma i 4K-format.
Bakgrundsmusiken står salig Bengt Emil Johnson för och är troligen producerad i Elektronmusiksstudion på Kungsgatan 8 i Stockholm. Hälsade på i studion en gång runt 1968 eftersom jag då jobbade på samma gatuadress. Bengt Emil var en fågelskådare av rang, kompositör och chef för musikradion i SR:s P2-kanal. Hade förmånen att kampera lite tillsammans med honom på en broadcasting-mässa i Las Vegas och på flygrundtur i Grand Canyon.
Bengt Emil Johnson, f 1936 i Saxdalen, Dalarna. Författare, musiker och radioman. Har varit chef för Musikradion och programdirektör i SR, Har utgivit ett trettiotal böcker, mest diktsamlingar och komponerat instrumental, vokaloch elektronisk musik. Om sitt fågelintresse har han sagt:
”Det är något med fåglarna – de finns hela tiden i vår närhet, de delar vårt livsrum samtidigt som de hör till en helt annan ordning än människans. Inte att undra på att de alltid med sin förmåga till flykt har fascinerat oss jordbundna och fått oss att känna längtan efter flykt och vingar. Så har fåglarna också i alla tider gett upphov till tankar om att de kan vara budbärare mellan människan och högre makter – onda eller goda. Fåglar spelar viktiga roller i skapelsemyter från skilda delar av världen, de bär bud om lycka eller motgång, om liv och död. Inför fåglarna känner vi oss stå vid gränsen till det Alldeles Andra, som vi biologiskt sett tillhör, men som vi i kraft av vårt människoskap, vårt medvetande, också befinner oss utanför.
Min fascination för fåglar härrör sig från mycket tidiga år. Hemma matade vi fåglar om vintern och jag satt vid fönstret och skådade och begrundade – lika förhäxad av dem som av ljudet från den magiska radioapparaten. Radio, fåglar, musik och skrivande har följt mig genom livet: jag brukar halvt skämtsamt säga att jag måste vara en fullkomligt fantasilös människa eftersom jag i sjuttio år har ägnat mig åt samma saker som när jag var ett litet barn.
Min litterära debut skedde när jag var nio år. Min farmor hade under något kreatursärende i skogen hittat ett morkullbo och om detta skrev jag en betraktelse som inflöt i en djurskyddstidning för barn som vi fick i byskolan. Ja, på den vägen är det… I min poesi och min musik (som tidvis har karaktäriserats som ”experimentell”) har fåglarna alltid funnits med på olika sätt. I essäer, radio- och TV-program har jag ägnat mig åt fåglarnas betydelse i kulturhistoria och folktro. Jag har naturligtvis med åren tillägnat mig en hel del kunskaper om ornitologi, men jag värjer mig mot att betecknas som ”ornitolog” och jag hör inte till den avancerade grupp av fågelskådare som utsätter sig för vidlyftiga strapatser för att kunna pricka av en ny art på listan. För mig är det det dagliga umgänget med fåglarna i den miljö jag råkar vistas i som är det viktiga. Och när jag fick chansen att tillsammans med Sten Wahlström göra P2-fågeln var det en stor glädje att få dela med mig av min entusiasm och av de erfarenheter jag gjort under livsresans gång. Och nu får jag också vara med om återuppståndelsen i ett nytt medium – livet är underligt, kort och underbart!
Bengt Emil Johnson avled den 14 juli 2010.