Ett ägretthägerpar "hägrade" att få se i den klassiska storstadsskådarlokalen Ågestasjön nära Farsta. Lisbeth, Gubben och jag tog oss dit den 12 april.
Wikipedia
Ägretthägern häckar främst i de tropiska och varmare tempererade områdena över stora delar av världen, men häckar även lokalt i södra Europa och Asien. Populationerna på norra halvklotet är flyttfåglar och övervintrar längre söderut, medan häckpopulationerna i varmare områden är stannfåglar. Den är en sällsynt, men regelbunden gäst i Sverige och har observerats i alla landskap under årets alla månader. 2012 säkerställdes den första lyckade häckningen av arten i Sverige vilket skedde vid Storsund på östra Gotland. Paret lyckades föda upp minst tre ungar. Ägretthägern är en stor fågel, jämnlång med gråhägern (Ardea cinerea) med sina 85-100 cm, men smalare, mer långhalsad och med ett något mindre vingspann, 143-169 cm och en vikt på 950 gram. Den flyger långsamt med tillbakadragen hals, liksom hägrar i allmänhet. Dess fjäderdräkt är helt vit. Hos icke-häckande fåglar är färgen på näbben gul, ibland med mörk näbbspets, det fjäderlösa hudpartiet vid näbbroten och runt ögat är olivgult och benen är svarta med bara en gulaktig ton högst upp på tibia. Iris är gul.
Erik Rosenberg, Fåglar i Sverige, 1953
Ägretthägern är berömd för sina långa skulderfjädrar, de s.k. ägretterna. Hans hemland är Osteuropa, närmast vid Neusidlersjön på gränsen mellan Ungern och Österrike. I Sverige har denna snövita häger påträffats sedan Linnés tid sammanlagt 8 gånger. I måtten är denna art t.o.m. något större än grå hägern. Han saknar nacktofs och har svarta ben och tår.
I drygt 30 minuter spanade vi in i en vassrugge. Se panoramafotot ovan. I ruggen hade de två vita hägrarna landat en timme tidigare. Vi gav upp och promenerade en stund i området innan vi bilade hem. Dagen efter åkte jag själv dit på eftermiddagen. Trevligt var det att då träffa en f d jobbarkompis, Staffan Bergsmark. Vi stod i fågeltornet och spanade mot en annan del av sjön. Det blåste bra och inga hägrar syntes. Vi gav upp och satte oss i våra bilar. Jag ångrade mig och gick ensam tillbaka till tornet. Efter en kvart kom den ena hägern seglande på låg vasshöjd. Jag hann se den i två (!) sekunder innan den försvann i vassen.
Fotografier
Översta fotot är från Wikipedia
Panoramafotot är fotograferat med Samsung Galaxy Note 3
Övriga foton med Nikon Coolpix P510
Med Windows 8
Klicka på ett foto så visas det i större format. Högerklicka sedan på fotot så öppnas en ny flik där det hamnar. Nu är bredden som störst, 1600 pixlar.
Wikipedia
Ägretthägern häckar främst i de tropiska och varmare tempererade områdena över stora delar av världen, men häckar även lokalt i södra Europa och Asien. Populationerna på norra halvklotet är flyttfåglar och övervintrar längre söderut, medan häckpopulationerna i varmare områden är stannfåglar. Den är en sällsynt, men regelbunden gäst i Sverige och har observerats i alla landskap under årets alla månader. 2012 säkerställdes den första lyckade häckningen av arten i Sverige vilket skedde vid Storsund på östra Gotland. Paret lyckades föda upp minst tre ungar. Ägretthägern är en stor fågel, jämnlång med gråhägern (Ardea cinerea) med sina 85-100 cm, men smalare, mer långhalsad och med ett något mindre vingspann, 143-169 cm och en vikt på 950 gram. Den flyger långsamt med tillbakadragen hals, liksom hägrar i allmänhet. Dess fjäderdräkt är helt vit. Hos icke-häckande fåglar är färgen på näbben gul, ibland med mörk näbbspets, det fjäderlösa hudpartiet vid näbbroten och runt ögat är olivgult och benen är svarta med bara en gulaktig ton högst upp på tibia. Iris är gul.
Erik Rosenberg, Fåglar i Sverige, 1953
Ägretthägern är berömd för sina långa skulderfjädrar, de s.k. ägretterna. Hans hemland är Osteuropa, närmast vid Neusidlersjön på gränsen mellan Ungern och Österrike. I Sverige har denna snövita häger påträffats sedan Linnés tid sammanlagt 8 gånger. I måtten är denna art t.o.m. något större än grå hägern. Han saknar nacktofs och har svarta ben och tår.
I drygt 30 minuter spanade vi in i en vassrugge. Se panoramafotot ovan. I ruggen hade de två vita hägrarna landat en timme tidigare. Vi gav upp och promenerade en stund i området innan vi bilade hem. Dagen efter åkte jag själv dit på eftermiddagen. Trevligt var det att då träffa en f d jobbarkompis, Staffan Bergsmark. Vi stod i fågeltornet och spanade mot en annan del av sjön. Det blåste bra och inga hägrar syntes. Vi gav upp och satte oss i våra bilar. Jag ångrade mig och gick ensam tillbaka till tornet. Efter en kvart kom den ena hägern seglande på låg vasshöjd. Jag hann se den i två (!) sekunder innan den försvann i vassen.
Fotografier
Översta fotot är från Wikipedia
Panoramafotot är fotograferat med Samsung Galaxy Note 3
Övriga foton med Nikon Coolpix P510
Med Windows 8
Klicka på ett foto så visas det i större format. Högerklicka sedan på fotot så öppnas en ny flik där det hamnar. Nu är bredden som störst, 1600 pixlar.