Brotorpskärret, Nackareservatet, Stockholm - Kl 10:30 2 maj 2010
Medobservatörer: Ricky Eriksson och Lennart Jalmarsson
Övrigt: Tack till skådardamen med vita pudeln som lotsade oss. Lyssna på sången i videon och läs ornitologen Lars Svenssons utlåtande nedan.
Inlagd i listorna: Nej
En vänlig fotograf visade oss fotoresultatet. Motljus gjorde det svårt att utan bildbehandling bedöma artslaget.
Och så här målande beskriver Erik Rosenberg gransångare innan genetikens tidevarv.
Ornitologen Lars Svenssons utlåtande på Club300:s forum Brevduvan den 4 maj 2010:
Tänk så olika det kan te sig vid besök vid Nacka-fågeln (som jag antar även
är känd som "Sörmlandsfågeln")! Jag tillbringade i går eftermiddag en dryg
timme vid fågeln i sällskap med Thomas Strid, Arne Moberg och några till.
Under hela denna tid sjöng den vad jag anser som fullt typiskt för iberisk
gransångare. De tre elementen i iberisk gransångares sång fanns där,
gransångarlika "tjiff tjiff tjiff..." (bara litet torrare, inte så sjungande
ton som gransångare), de stammande och litet snabbare "tje-tje-tje-..." och
de mer utdragna "svih svih svih..." (de senare ibland av somliga uppfattade
som litet lövsångarlika, men det är subjektivt; jag tycker inte den likheten
är slående).
Ibland kastades ordningsföljden om, ibland utelämnades ett av
elementen. Och några gånger sjöng den bara med de gransångarlika tonerna,
men det gör ju iberiska gransångare i Spanien också. Jag har hygglig
erfarenhet av arten från Spanien och sydvästligaste Frankrike, har spelat in
många exemplar, även fångat en del och jämfört utseende med sångtyp. Jag har
även erfarenhet av vad jag uppfattat som hybrider med tanke på lock och
sångtypsblandning.
Fågeln i Nackareservatet kan enligt uppgift ibland dra en annorlunda
strof, som av några beskrivits som en aning lövsångarlik. Utan egen
erfarenhet av denna sångvariant vill jag inte uttala mig om detta på något
sätt skulle vara besvärande för en bestämning till iberisk gransångare.
Vi såg fågeln bra under en längre sångsekvens, då den satt rätt lågt
på bara 10-12 m avstånd. Allt man kunde se stämde med iberisk gransångare,
en rent grön översida, ett klargultonat ögonbrynsstreck framom ögat, ingen
synlig beigebrun ton, tydlig gul ton på strupe/bröst men vitare bukmitt.
Med tanke på hybridförekomst bör man ju helst antingen höra lockläte
(nedåtkrökt hos iberisk, uppåtkrökt hos vanlig gran), säkra vissa mått som
ger hygglig diagnos eller testa DNA. Tyvärr är det numera nästan ogörligt
att få fångsttillstånd för att ta ett par fjädrar och sedan fastställa
mtDNA. Det tycks som om vetenskapliga frågeställningar i våra dagar hela
tiden får stå tillbaka för förment skydd av det vilda. Med tanke på att
fågeln är helt vilsekommen och inte skulle lida nämnvärt av att lämna ifrån
sig en fjäder (som börjar ersättas av en ny inom ett par veckor) kan jag
bara beklaga detta. Jag förordar INTE allmän fångst med nät av rariteter.
Bara av vissa och helt få arter där biometri eller genetik skulle kunna lära
oss mer om dessas flyttningar och utbredningsförändringar.
Som sagt, Nackafågeln ter sig mycket lovande som en iberisk
gransångare.
Vänligen
Lars Svensson
.