En solig men kall och lite blåsig förmiddag åkte Lennart J och jag till den klassiska skådarlokalen Angarnssjöängen, som ligger ett par mil norr om Stockholm.
Lokalen ligger i en som synes mycket gammal kulturbygd.
Med inga stövlar på fötterna bestämde vi oss raskt för att inte gå runt den stora sjön. Vi gick därför direkt till den lilla skådarhöjden. Det var tyst i skogsbrynet på vägen dit och inte speciellt mycket liv vid sjön heller, annat än några skrattmåsar som stod för ljudbilden. Sjön hade lite att erbjuda i skådarväg den här morgonen, några krickor, bläsander, tofsvipor och sothöns. En skakig kort video från besöket kan ses här.
Med inga stövlar på fötterna bestämde vi oss raskt för att inte gå runt den stora sjön. Vi gick därför direkt till den lilla skådarhöjden. Det var tyst i skogsbrynet på vägen dit och inte speciellt mycket liv vid sjön heller, annat än några skrattmåsar som stod för ljudbilden. Sjön hade lite att erbjuda i skådarväg den här morgonen, några krickor, bläsander, tofsvipor och sothöns. En skakig kort video från besöket kan ses här.
På vägen hem passerade via den fina sjön Fysingen, strax söder om Arlanda, som är mycket skådarvänlig. Där var det betydligt mer liv i vattnet och på stränderna, ett oändligt antal krickor och bläsänder, ett 30-tal storspovar, grågäss, kanadagäss, en gluttsnäppa m m och tofsvipor förstås. Uppe i skyn ryttlade en fiskgjuse resultatlöst.
.